Tillslut så kom den, dagen som kom alldeles för snabbt.. Dagen då jag och älskade Alexir var tvungna att skiljas åt. Det är idag exakt sex månader sedan, känns som det var igår som jag pussade på honom för sista gången.. Han gav mig så mycket glädje på våran tid tillsammans. Han var en underbar häst, men för hans eget bästa blev det bäst såhär.. Han springer nu på de evigt gröna ängarna.
♥
Det gör ont i mitt hjärta att vara utan honom, men förhoppningsvis har han det bättre nu. Jag önskar att han vore här med mig, det vore så himla underbart. 
♥
Suttit och kollat egenom en massa bilder och filmer och tårarna rinner ner för kinderna. Vi tog honom för att ge honom en sista chans i livet, annars skulle han fått vandra vidare några månader innan. Att det sen skulle bli såhär var så himla hemskt, men han fick iallafall någon månad till i livet. Att få gå på bete, hade någon som brydde sig om honom och bara ha det bra de sista månaderna, det mådde han gott av. Han var en sån jäkla fin häst, riktigt gó och fin. Sen att han hade inte kunde behärska sin klåda och inte kunde stå i ett stall vissa gången utan att få "panik" pga. det. Det var inte hans fel. 
♥
Alla hästar borde verkligen få en gnutta av hans personlighet, för den var verkligen unik, något man inte finner varje dag.
♥
Han lämnade en stor sorg och saknad efter sig.
Vi binder en krans av minnen, de vackraste och finaste vi har. De kommer aldrig att vissna för hos mig är du alltid kvar. Rest in peace, my dear! Always missed, always loved and never ever forgotten.