Jag och Emil trotsade snöovädret och for ut på en körtur, vilket jag inte ångrar en sekund. Oj så fin han känns, avslappnad och känns faktiskt som han rör sig bättre bak än vad han brukar vilket känns så himla kul. Känns som han kan få en fin säsong framför sig om han får fortsätta hålla sig fin och fräsch. Bara hoppas det är hans år iår, det behövs efter hans långa skaderegister. ♥

 

Imorgon ska jag till Hälge och rida honom, han startar på Fredag i Umeå så det ska bli jättespännande. Sen ska även Prinsen få komma ut och röra sig, han har vilat (känns som det är det ända han gör) ett tag nu igen så får hoppas han kan bättre nu annars har jag inga idéer kvar känns det som.

Igår var vi lediga från skolan vilket var hur skönt som helst! Passade på att fara ut med Emil på dagen och vädet var underbart, lika så hästen. Han har varit feberfri från i Måndags men tänkte att han kunde få ta det lugnt några dagar extra. Han kändes superfin, avslappnad och glad. Lite för pigg bara men så får det vara ibland (hela tiden enligt Emil). Han fick både trava och galoppera och jobba igenom hela kroppen så han var riktigt nöjd.

 

Hann även med en hel del hemma under dagen såsom tvätta, städa, dammsuga, renbädda och sedan på kvällen jobbade jag på travskolan. Carina fixade även till byxdressen jag ska ha under Lördagens gala så blir nog perfekt. 

Ibland är det väl okej att bara få skriva av sig och vara besviken, ledsen och nedstämd. Rent ut sagt lite förstörd. Känner att jag bara behöver få skriva av mig, kan kännas skönt ibland. 

 

För just nu går det rent ut sagt förjäkligt med hästarna. Det skiter sig verkligen hela tiden, gång på gång. Jag försöker verkligen att hålla huvudet högt och fortsätta framåt, hitta något ljust i varje sak. För någon gång ska det väl vända? Men det känns inte som så.

 

Emil är världens finaste och mest positiva individ, går inte vara annat än glad vid hans sida men sedan dag 1 har det hela tiden varit problem. När en sak blivit bra så dyker det upp någonting annat. Jag tänkte att när vi väl fixade kvalet fint och började komma oss ut på banan så skulle det vända för oss. Men det har snarare varit tvärtom. Allting går emot oss. Det har varit så otroligt mycket skit och visst, när han väl startat, då har det varit bra resultat men det är enbart pågrund av hans vinnarskalle. Han kvalade in 2014 och är på sin fjärde säsong och vi har hittils bara gjort 16 starter. Det är inte direkt vad man hoppats på, men nu har det blivit så när det varit så mycket strul och problem mellan starterna.

 

Jag är orolig varje dag att han ska kännas varm i ett ben, att han ska vara halt eller att något ska vara fel. Varje litet snesteg med honom så jag är rädd att han ska råka göra sig illa. När gaffelbandsskadan kom förra året kändes det som att det var droppen, varför skulle all skit dyka upp på honom? Vi har kämpat på och han har känts fin för att vara honom. Han ser alltid lite knackig ut bak, men det är liksom hans stil. 

 

I söndags hade vi laddat upp inför tävling, körde honom på Lördagen och han kändes superfin och läcker. Pigg och glad som attan, precis som vanligt. Men när jag kom till stallet på morgonen därpå och tog feber på honom så har han hög feber, 40,4 graders feber. Lika glad och positiv är han då ändå, tror aldrig någonsin jag sett denna ponny hängig eller nere? Det är helt galet hur han ständigt har den busiga blicken och de glada öronen framåt och dessutom är världens snällaste hur ont han än har och hur dåligt han än mår. Det gör ont i mig, att han ständigt kämpar på vad det än är och vad som än hänt. Ja han hade nog bara drabbats av ett virus, MEN det känns trotts allt lika tungt. Det har varit så mycket skit under dessa 3 1/2 år och jag önskar bara att det kunde få var nog. Att det skulle få flyta på någon månad, eller iallafall 2? 

 

Och ja, Prinsen. Vad ska man säga? Han blev behandlad i knäna ganska direkt jag köpte honom. Metacam 14 dagar, fortsatt dålig. Behandling och fortsatt vila i 14 dagar och därefter var han bra i knäna. Satte igång honom efter han blev friskförklarad och sedan ja då rullade det väl på ett tag. Bortsätt från underlag, tappskor och sådant. Men sen kändes det inte som någonting stämde, han flåsade onormalt mycket, veterinär ut igen. Halsinfektion, jahapp 3v vila och igångsättning. Ja nu är han körd och riden men flåsar igen onormalt mycket och har konstigt snor. Underlaget här hemma är dessutom katastrof just nu, är det något som kan funka?

 

Jag lägger ner så otroligt mycket tid och är så himla himla noga med allting. Ibland känns det bara som att det inte är meningen att det ska få gå bra för mig med mina egna hästar. Jag förstår ju att det inte ständigt kan gå bra men det känns som att allting bara hela tiden vänder sig emot mig, emot oss. På alla punkter. Nä jag hoppas bara att det kan få vända, för jag vill så otroligt mycket och jag vill komma till toppen. Det är bara att kämpa på som vanligt, men det är inte kul när man känner att allt går emot en.

 

Men stunderna när det flyter på och när man känner hur allt går ihop och funkar. De gångerna är alla motgångar i världen värd det. Bara hoppas att min oturfågel Emil får lite medvind snart.