Ett tag sedan jag skrev, men det stog still ett tag med hästarna. Efter midsommarkransen med Emil så åkte jag till veterinären och sedan blev det några veckors vila för honom och Prinsen har stått i snart 6v.. Emil sattes iallafall igång och kändes finare än någonsin så förra Fredagen var vi till Umeå och startade igen. Strömmen hemma hade lagt av i hagarna så Emil tog chansen och rymde allt för ofta och var ute och åt gräs mest hela tiden vilket gjorde att han gått upp en del i vikt. Vars formen låg är ju svårt att veta då han inte hade gått fort på 5v då senaste starten var, och tjock hade han också blivit. 

 

Banan i Umeå passade honom inte alls, de hade inte sladdat den till ponnyloppet efter de kört autoprovstarter med storhäst. Emil tog en tidig galopp innan 100m hade gått, en till innan 500m hade gått. Klart man blev väldigt nervös då han tog två tidiga galopper och det återstog 1 1/2 varv av loppet. Men vi fick oss om ledaren och sedan kunde han ta en säker seger vilket var hur skönt som helst! Fjärde raka dessutom, så fantastiskt.

 

I fredags var det dax för start igen, Boden hade dubbeltrav och jag hade anmält till ett lopp vardera dag. Fredagens lopp såg bättre ut än Söndagens då vi hamnade 20m längre bak mot de där framme och de där bak hamnade 20m närmare oss. Iallafall så har jag lagt om värmningen och galoppvärmde honom först ca 5km och sedan körde vi på lite i bakvarv och sedan testade jag av honom 600m i rätvarv. Han kändes så fantastiskt fin, inte tendenser till galopp och han var lugn för en gångs skull. Men det skulle snart ändras, direkt de sa "kör" i högtalarna så blev han alldeles för pigg och stressad. Tog en galopp iprincip direkt och sedan kom den andra innan första sväng. Var inte mycket att göra, vi tog oss om en del hästar och in mot sista sväng hade vi plockat in nästan alla tilägg på de två som låg och pressade mot varandra där framme. Vred ut på upploppet och känslan var bra. Tills tredje galoppen kom och vi blev diskade, så otroligt tråkigt. 

 

Åkte hem och funderade hur vi skulle göra, vad som skulle ändras och vad som kan ändras i framtiden för nu har han gjort två lopp med onödiga tidiga galopper. Kom fram till att försöka låna en så kallad stresshuva(fenwick huva) av någon och sedan sätta på två stycken can't see back ludd på varsin sida, just för att få honom koncenterad på sig själv och inte på alla runt om. Starten gick och vi kom oss iväg bra, vågade inte riktigt ha tempot första 300m som man kanske velat. I första sväng kom det en stor galopp och vi tappade mycket mark, men det kändes inte som en galopp han dragit till med under Fredagen så känslan var fortfarande bra. När vi var ute ur första sväng så fanns det inte något annat än framåt för Emil, han började komma ikapp de första hästarna där framme och 1000m kvar var det bara en häst kvar att ta sig om, han borrade ner huvudet och bara sprang helt utan att hetsa upp sig bland hästarna, sneglade ner på klockan och fort det gick det allt. När vi tagit oss till ledningen var fokusen på att hålla honom i trav och det lyckades vi med hela vägen och denna seger var verkligen hur skön som helst. Nya utrustningen gick hem och han travade 2.00,9 vilket är nytt rekord med 3 sekunder. Snart är han under 2minuters gränsen, vem hade kunnat ana det för 4 år sedan när vi tog hem en oinkörd 3åring. 

 

Detta blev Eemils 7e årsseger på 10onde starten, han är bara bäst. Väntar med spänning på bilderna från helgen, även film! 

 

Kram på er <3

 

I lördags var jag och Emil ut i lilla midsommarkransen och jag var i vanlig ordning väääldigt nervös, speciellt när värmningen inte riktigt blev som jag hoppats på. Men han krigar som vanligt och gör ett kanonlopp. Går ut i sitt första 2640 lopp och han går undan och vinner med nästan hela upploppet på nya rekordet 2.03,7 med en lång galopp.

 

Alltid velat vinna detta lopp men jag var tveksam om jag skulle ta ut Emil eller inte, men när anmälningsdagen kom så tog jag beslutet om att testa för första gången. I segerintervjun kunde jag inte hålla mig längre och brast ut i tårar, är så himla stolt över honom som tagit sig tillbaks efter sin gaffelbandsskada. 

 

Foto: Jonna Öhman

Hej allesammans! Tänkte ta och starta upp bloggen, igen. Igår var jag till dannero och startade i lilla midnattspokalen på dannero. Väldigt hårt lopp på förhand men jag trodde på platschans ifall han skulle gå som han gjort iår, men att vinna skulle bli väldigt tufft.

 

Men vilken kämpe han är, jag kände direkt när starten gick att det skulle gå undan idag. Öppnade under rekordet, stog 80m tillägg och vi hade en del hästar både framför och efter oss. Fick en stor galopp 1000m kvar när han började närma sig ledaren, vi tappade en hel del på den men han kämpade sig tillbaks bra. 700m kvar vred jag ut och kom ut på utsidan av ledaren och den svarade otroligt bra och det gick väldigt fort där ett tag. 500m kvar till mål övertog han ledningen och sedan höll han den hela vägen in i mål. Nya rekordet noterades på 2.04,9, alltså en rekordsänkning med 4sekunder och även 4e årssegern. Han är fantastisk♥ Förra året vann han på då nya rekordet 2.11,9 och oj vad han utvecklats iår. Detta trodde jag aldrig när skadan konstaterades för ett år sedan..

 

Imorgon är det på't igen, start i lilla midsommarkransen på hemmaplan. Det är väldigt snabba hästar med och vi startar längst fram. Tyvärr brukar det inte gå så bra på hemmbanan för oss, men jag hoppas verkligen det ska gå bra imorgon.

 

Kommer komma massor av fler bilder från igår såsmåningom och även en vlogg på youtube. Kram på er!

 

Från förra året↓

Jag och Emil trotsade snöovädret och for ut på en körtur, vilket jag inte ångrar en sekund. Oj så fin han känns, avslappnad och känns faktiskt som han rör sig bättre bak än vad han brukar vilket känns så himla kul. Känns som han kan få en fin säsong framför sig om han får fortsätta hålla sig fin och fräsch. Bara hoppas det är hans år iår, det behövs efter hans långa skaderegister. ♥

 

Imorgon ska jag till Hälge och rida honom, han startar på Fredag i Umeå så det ska bli jättespännande. Sen ska även Prinsen få komma ut och röra sig, han har vilat (känns som det är det ända han gör) ett tag nu igen så får hoppas han kan bättre nu annars har jag inga idéer kvar känns det som.

Igår var vi lediga från skolan vilket var hur skönt som helst! Passade på att fara ut med Emil på dagen och vädet var underbart, lika så hästen. Han har varit feberfri från i Måndags men tänkte att han kunde få ta det lugnt några dagar extra. Han kändes superfin, avslappnad och glad. Lite för pigg bara men så får det vara ibland (hela tiden enligt Emil). Han fick både trava och galoppera och jobba igenom hela kroppen så han var riktigt nöjd.

 

Hann även med en hel del hemma under dagen såsom tvätta, städa, dammsuga, renbädda och sedan på kvällen jobbade jag på travskolan. Carina fixade även till byxdressen jag ska ha under Lördagens gala så blir nog perfekt. 

Ibland är det väl okej att bara få skriva av sig och vara besviken, ledsen och nedstämd. Rent ut sagt lite förstörd. Känner att jag bara behöver få skriva av mig, kan kännas skönt ibland. 

 

För just nu går det rent ut sagt förjäkligt med hästarna. Det skiter sig verkligen hela tiden, gång på gång. Jag försöker verkligen att hålla huvudet högt och fortsätta framåt, hitta något ljust i varje sak. För någon gång ska det väl vända? Men det känns inte som så.

 

Emil är världens finaste och mest positiva individ, går inte vara annat än glad vid hans sida men sedan dag 1 har det hela tiden varit problem. När en sak blivit bra så dyker det upp någonting annat. Jag tänkte att när vi väl fixade kvalet fint och började komma oss ut på banan så skulle det vända för oss. Men det har snarare varit tvärtom. Allting går emot oss. Det har varit så otroligt mycket skit och visst, när han väl startat, då har det varit bra resultat men det är enbart pågrund av hans vinnarskalle. Han kvalade in 2014 och är på sin fjärde säsong och vi har hittils bara gjort 16 starter. Det är inte direkt vad man hoppats på, men nu har det blivit så när det varit så mycket strul och problem mellan starterna.

 

Jag är orolig varje dag att han ska kännas varm i ett ben, att han ska vara halt eller att något ska vara fel. Varje litet snesteg med honom så jag är rädd att han ska råka göra sig illa. När gaffelbandsskadan kom förra året kändes det som att det var droppen, varför skulle all skit dyka upp på honom? Vi har kämpat på och han har känts fin för att vara honom. Han ser alltid lite knackig ut bak, men det är liksom hans stil. 

 

I söndags hade vi laddat upp inför tävling, körde honom på Lördagen och han kändes superfin och läcker. Pigg och glad som attan, precis som vanligt. Men när jag kom till stallet på morgonen därpå och tog feber på honom så har han hög feber, 40,4 graders feber. Lika glad och positiv är han då ändå, tror aldrig någonsin jag sett denna ponny hängig eller nere? Det är helt galet hur han ständigt har den busiga blicken och de glada öronen framåt och dessutom är världens snällaste hur ont han än har och hur dåligt han än mår. Det gör ont i mig, att han ständigt kämpar på vad det än är och vad som än hänt. Ja han hade nog bara drabbats av ett virus, MEN det känns trotts allt lika tungt. Det har varit så mycket skit under dessa 3 1/2 år och jag önskar bara att det kunde få var nog. Att det skulle få flyta på någon månad, eller iallafall 2? 

 

Och ja, Prinsen. Vad ska man säga? Han blev behandlad i knäna ganska direkt jag köpte honom. Metacam 14 dagar, fortsatt dålig. Behandling och fortsatt vila i 14 dagar och därefter var han bra i knäna. Satte igång honom efter han blev friskförklarad och sedan ja då rullade det väl på ett tag. Bortsätt från underlag, tappskor och sådant. Men sen kändes det inte som någonting stämde, han flåsade onormalt mycket, veterinär ut igen. Halsinfektion, jahapp 3v vila och igångsättning. Ja nu är han körd och riden men flåsar igen onormalt mycket och har konstigt snor. Underlaget här hemma är dessutom katastrof just nu, är det något som kan funka?

 

Jag lägger ner så otroligt mycket tid och är så himla himla noga med allting. Ibland känns det bara som att det inte är meningen att det ska få gå bra för mig med mina egna hästar. Jag förstår ju att det inte ständigt kan gå bra men det känns som att allting bara hela tiden vänder sig emot mig, emot oss. På alla punkter. Nä jag hoppas bara att det kan få vända, för jag vill så otroligt mycket och jag vill komma till toppen. Det är bara att kämpa på som vanligt, men det är inte kul när man känner att allt går emot en.

 

Men stunderna när det flyter på och när man känner hur allt går ihop och funkar. De gångerna är alla motgångar i världen värd det. Bara hoppas att min oturfågel Emil får lite medvind snart.

Kom precis på att jag glömt lägga upp bilder från denna fotografering med Prinsen, så här kommer dom! Visst är han fin? Får dock lite ont i hjärtat av att se dessa bilder, har varit hos frisören och fått mitt hår klippt sedan dess och jag saknar mitt långa hår så mycket. Klippte säkert 2 dm vilket ni kommer se när jag lagt upp bilderna från fotograferingen i helgen.

 

Foto: Emma Westermark

Var ute och körde Emil igårkväll, första gången sedan veterinärbesöket och OJ så fin han var. Inte känts såhär fin någonsin, vi joggar ju bara men vilken känsla han ger mig.. Finns inget ställe jag tycker om mer än att sitta bakom honom, rysningar får man! Känns som dry needlingen gjort susen, han kunde springa och slappna av, massor av frustningar, sprang rakt i vagn, var lugn och tog ut steget mycket mer. Känns kanon det här, är så glad att jag äntligen hittat en veterinärklinik och veterinär jag fastnat för. Det tog ett tag men nu kan jag inte tänka mig någon annat ställe att åka till med guldponnyn. 

 

 

 

Så var filmen från veterinären klar och upplagt, hoppas ni kommer tycka om den! Är videos något ni skulle vilja fortsätta se?