Så var äntligen Emils första lopp efter skadan gjord och oj så nervös jag har varit. Han har inte varit på banan sedan Juni då skadan konstaterades och jag har valt att inte köra något banjobb med honom innan starten. Dels för att jag har känt att han inte behövt det, han vet vad han ska göra när han väl kommer på banan och farterna kände jag inte som ett problem. Han har fått gå 2st 2.45 intervaller, en 2.30 och en 2.25 i 500m. Det är alla farter han har gått sedan Juni, på 9månader alltså. Vi har tränat på i motionstempo istället och min magkänsla har varit bra. 

 

Det ända jag varit lite orolig för är hur taggad han skulle bli när han fick komma på banan, han har en tendens till att tagga till lite för mycket. Men han skötte sig otroligt bra och jag är verkligen stolt över honom. Resultatet blev en fin 2a placering på nya rekordet 2.10,9. Alltså en rekordsänkning på 1 sekund, inte illa att sänka rekordet på isbana och när han inte gått några snabba tider alls på 9månader. Vinnaren blev för hård att ta men jag är övertygad om att efter detta lopp kommer han lyftas framåt väldigt mycket. 

 

Lyckan har dessutom hållt i sig för han känns superfin i alla ben, kall och fin så det känns super. Nu siktar vi på kommande lopp! Älskade Empa♥