Jag och Emil trotsade snöovädret och for ut på en körtur, vilket jag inte ångrar en sekund. Oj så fin han känns, avslappnad och känns faktiskt som han rör sig bättre bak än vad han brukar vilket känns så himla kul. Känns som han kan få en fin säsong framför sig om han får fortsätta hålla sig fin och fräsch. Bara hoppas det är hans år iår, det behövs efter hans långa skaderegister. ♥

 

Imorgon ska jag till Hälge och rida honom, han startar på Fredag i Umeå så det ska bli jättespännande. Sen ska även Prinsen få komma ut och röra sig, han har vilat (känns som det är det ända han gör) ett tag nu igen så får hoppas han kan bättre nu annars har jag inga idéer kvar känns det som.

Igår var vi lediga från skolan vilket var hur skönt som helst! Passade på att fara ut med Emil på dagen och vädet var underbart, lika så hästen. Han har varit feberfri från i Måndags men tänkte att han kunde få ta det lugnt några dagar extra. Han kändes superfin, avslappnad och glad. Lite för pigg bara men så får det vara ibland (hela tiden enligt Emil). Han fick både trava och galoppera och jobba igenom hela kroppen så han var riktigt nöjd.

 

Hann även med en hel del hemma under dagen såsom tvätta, städa, dammsuga, renbädda och sedan på kvällen jobbade jag på travskolan. Carina fixade även till byxdressen jag ska ha under Lördagens gala så blir nog perfekt. 

Ibland är det väl okej att bara få skriva av sig och vara besviken, ledsen och nedstämd. Rent ut sagt lite förstörd. Känner att jag bara behöver få skriva av mig, kan kännas skönt ibland. 

 

För just nu går det rent ut sagt förjäkligt med hästarna. Det skiter sig verkligen hela tiden, gång på gång. Jag försöker verkligen att hålla huvudet högt och fortsätta framåt, hitta något ljust i varje sak. För någon gång ska det väl vända? Men det känns inte som så.

 

Emil är världens finaste och mest positiva individ, går inte vara annat än glad vid hans sida men sedan dag 1 har det hela tiden varit problem. När en sak blivit bra så dyker det upp någonting annat. Jag tänkte att när vi väl fixade kvalet fint och började komma oss ut på banan så skulle det vända för oss. Men det har snarare varit tvärtom. Allting går emot oss. Det har varit så otroligt mycket skit och visst, när han väl startat, då har det varit bra resultat men det är enbart pågrund av hans vinnarskalle. Han kvalade in 2014 och är på sin fjärde säsong och vi har hittils bara gjort 16 starter. Det är inte direkt vad man hoppats på, men nu har det blivit så när det varit så mycket strul och problem mellan starterna.

 

Jag är orolig varje dag att han ska kännas varm i ett ben, att han ska vara halt eller att något ska vara fel. Varje litet snesteg med honom så jag är rädd att han ska råka göra sig illa. När gaffelbandsskadan kom förra året kändes det som att det var droppen, varför skulle all skit dyka upp på honom? Vi har kämpat på och han har känts fin för att vara honom. Han ser alltid lite knackig ut bak, men det är liksom hans stil. 

 

I söndags hade vi laddat upp inför tävling, körde honom på Lördagen och han kändes superfin och läcker. Pigg och glad som attan, precis som vanligt. Men när jag kom till stallet på morgonen därpå och tog feber på honom så har han hög feber, 40,4 graders feber. Lika glad och positiv är han då ändå, tror aldrig någonsin jag sett denna ponny hängig eller nere? Det är helt galet hur han ständigt har den busiga blicken och de glada öronen framåt och dessutom är världens snällaste hur ont han än har och hur dåligt han än mår. Det gör ont i mig, att han ständigt kämpar på vad det än är och vad som än hänt. Ja han hade nog bara drabbats av ett virus, MEN det känns trotts allt lika tungt. Det har varit så mycket skit under dessa 3 1/2 år och jag önskar bara att det kunde få var nog. Att det skulle få flyta på någon månad, eller iallafall 2? 

 

Och ja, Prinsen. Vad ska man säga? Han blev behandlad i knäna ganska direkt jag köpte honom. Metacam 14 dagar, fortsatt dålig. Behandling och fortsatt vila i 14 dagar och därefter var han bra i knäna. Satte igång honom efter han blev friskförklarad och sedan ja då rullade det väl på ett tag. Bortsätt från underlag, tappskor och sådant. Men sen kändes det inte som någonting stämde, han flåsade onormalt mycket, veterinär ut igen. Halsinfektion, jahapp 3v vila och igångsättning. Ja nu är han körd och riden men flåsar igen onormalt mycket och har konstigt snor. Underlaget här hemma är dessutom katastrof just nu, är det något som kan funka?

 

Jag lägger ner så otroligt mycket tid och är så himla himla noga med allting. Ibland känns det bara som att det inte är meningen att det ska få gå bra för mig med mina egna hästar. Jag förstår ju att det inte ständigt kan gå bra men det känns som att allting bara hela tiden vänder sig emot mig, emot oss. På alla punkter. Nä jag hoppas bara att det kan få vända, för jag vill så otroligt mycket och jag vill komma till toppen. Det är bara att kämpa på som vanligt, men det är inte kul när man känner att allt går emot en.

 

Men stunderna när det flyter på och när man känner hur allt går ihop och funkar. De gångerna är alla motgångar i världen värd det. Bara hoppas att min oturfågel Emil får lite medvind snart.

Var ute och körde Emil igårkväll, första gången sedan veterinärbesöket och OJ så fin han var. Inte känts såhär fin någonsin, vi joggar ju bara men vilken känsla han ger mig.. Finns inget ställe jag tycker om mer än att sitta bakom honom, rysningar får man! Känns som dry needlingen gjort susen, han kunde springa och slappna av, massor av frustningar, sprang rakt i vagn, var lugn och tog ut steget mycket mer. Känns kanon det här, är så glad att jag äntligen hittat en veterinärklinik och veterinär jag fastnat för. Det tog ett tag men nu kan jag inte tänka mig någon annat ställe att åka till med guldponnyn. 

 

 

 

Måndag - Veterinären med Emil

Tisdag - Emil motion på isen

Onsdag - Plugga, endast stallmys

Torsdag - Emil motion på isen

Fredag - Möte på travskolan för upplägg av kursstart nästa vecka

Lördag - Emil lösgörande under sadel

Söndag - Jobb, sedan vidare mot Umåker för trav då Chrille har 4 hästar ut till start

 

Blir nog en ganska lugn vecka, bara en jobbdag, Prinsen vilar och Emil ska motioneras varannan dag. Ska försöka ta tag i lite skoluppgifter, körkortet och b-tränarlicensen. Nu ska jag ut till stallet och pyssla och sedan som ni sett, fara ut och köra Emil. Sedan kommer videon från gårdagens veterinärbesök upp, spännande va? Den skulle egentligen kommit upp igår, men blev en hel del strul men nu är den iallafall klar!

 

Foto: Alice Olander

Har fått idéförslag på att börja lägga upp klipp på youtube, vad skulle ni tycka om det? Tänkte att jag skulle kunna lägga upp stallvloggar, när jag åker iväg på tävlingar och sånt där. Hade isåfall kunnat filma Emils veterinärbesök på Måndag, vore det intressant att se? Isåfall fixar jag det!

 

Hela 2016 har varit tuff och oviss med Emil. Men det fanns vissa ljusglimtar under 2016, och en av de dagarna var en varm dag i Juni. Det var ett lopp jag sett fram emot redan sedan 2015, då jag sett ut loppet åt Emil men då hade han tyvärr gjort för få starter för att vara med. Proppen kom ut i April och precis som jag hoppats på så var den helt perfekt för honom. Han hade gått igenom böjprov ua någon vecka innan och vi var mer laddade än någonsin. Anmälde ut och vi stog i startlistan till Midnattspokalen 2016 på Dannero. Tufft startfält med 15 hästar i loppet men ingenting såg omöjligt ut. 

 

20m tillägg, 4 hästar framför oss och destofler där bak hade vi när startkommandot gick. Emil kom iväg bra men sedan blev han lite för ivrig och fick svårt att hålla reda på benen, en snabb tokgalopp tog han men sedan var vi iväg igen. Innan 500m var passerat hade han passerat samtliga och med 1000m kvar till mål utökade han försprånget och svävade imål på nya rekordet 2.11,9. Var en sån otroligt fin travdag, jättemycket folk och ponnyloppet var lagt precis innan stortravet började. Att få defilera imål till all den publikens applåder, den känslan var enorm. Något jag önskar att alla får uppleva bakom sin bästavän.

 

Loppet vi drömt och planerat sedan förra året hade vi äntligen deltagit i, och dessutom vunnit. Tårarana forsade och jag kunde knappt förstå. Nästan så att det var för bra för att vara sant. Att ponnyn jag köpte som 3åring oinkörd, ponnyn jag kört in och grundat helt själv fick vinna sin första krans. Emil är speciell för mig, han har jag jobbat fram helt själv och den känslan är omöjlig att beskriva. Allt vi åstadkommit tillsammans har vi gjort helt själva. Han och jag. Att skära mållinjen först, den känslan är obeskrivlig, något som bara de som upplevt det kan förstå. Jag kommer leva på denna seger så länge jag kommer minnas. Jag hoppas att han är frisk denna säsong så att vi kan försöka försöka titeln!