Idag är det ingen vanlig dag för idag är det två år sedan jag fick hem Turbo. Vet inte vad jag ska skriva, finns så mycket att berätta. Men mest av allt är jag bara glad att jag har honom, lyckan i mitt liv.
-
Jag kom ihåg när mamma berättade för mig att hon bestämt sig för att uppfylla min dröm, att få en egen häst. Tog ett tag innan vi hittade en ponny som jag trodde skulle passa mig perfekt, men tyvärr var ägarna inte så seriösa i allting, så det blev ingenting med den ponnyn. Efter en tid hittade vi ett femårigt russ, rätt stort, ett rekord på 2.13, men det blev ingenting med den heller pga. att ägarna bestämde sig att den som kom och tittade på honom först och betalade honom först skulle få köpa honom. Eftersom det var en bit så hann vi inte dit och titta på honom först utav alla. Jag var verkligen förkrossad, trodde seriöst aldrig att jag skulle hitta DEN ponnyn jag sökte efter.
-
Men tillslut så fick min kompis som också sökte en ponny ett meddelande om en ponny som skulle säljas. Ponnyn intresserade inte henne, men det lät superbra i mina ögon, det var precis det där jag sökte efter. Mejlade ägarna och ja, det lät super. Mamma var dock lite tveksam då det var såpass långt bort, ända bort till Falun. Men tillslut så ringde mamma, och hon blev lika lyrisk som mig efter samtalet. Och det tog inte allt för länge innan den femåriga ponnyn stog på en hästbil påväg till mig, och det är den ponnyn som jag idag kan kalla min bästavän, min soulmate. Är så himla glad att det inte blev någonting med de andra ponnysarna, för idag vet jag att jag aldrig kunnat få en bättre ponny än Turbo, min Turbo.
-
Denna ponny, han är något speciellt. Jag kan inte ens börja förklara hur mycket förtroende han har gett mig och hur mycket jag älskar honom. Vi har så många minnen tillsammans, och de flesta av de bästa i mitt liv har varit med honom. Även om våran resa inte alltid varit lätt, så har vi aldrig gett upp. Jag är så stolt över våra framsteg vi gjort tillsammans och jag kommer aldrig att ge upp honom. 
-
Han är en pärla i allt verkligen. Att det ändå gått så bra som det faktiskt gjort för oss på tävlingarna är verkligen en superrolig sak utöver. Hela 22 pallplatsplaceringar har vi skrapat ihop under våra två säsonger tillsammans. Sänkt sitt rekord från 2.13,5 - 2.00,6 har han också gjort. Det är helt sjukt vad han har kämpat på! Det bästa är dock inte alla placeringar eller tider han har gått, utan det är alla minnen vi skapat, dom är obeskrivliga.
-
Kom ihåg när mammas kompis hjälpte mig med honom när jag red en gång, hon sa då att jag skulle försöka få honom att jobba i form i skogen också. Men jag kunde inte det, kom ihåg hur jag sa till mamma "men det går inte, jag kan inte få honom att jobba i form.." Men vi fortsatte och tränade, red honom och hade bara skoj, inga speciella krav. Tillslut efter över ett halvår så började saker och ting släppa för oss. Var överlyckig så fort han gick ner och krökte lite på nacken, även om det bara var en liten liten stund. Såna små saker gjorde mig verkligen hur glad som helst. Är så otroligt glad att jag fått vara med om varje liten utveckling med honom. Han var knappt riden när jag fick honom så det är sjukt kul att vi kommit oss en sån bit på vägen, även om vi har lång väg kvar.
-
Oavsett vad som händer kommer jag alltid att älska dig Österås Turbo, du och jag föralltid.